Kemisk ytbehandling

All mekanisk bearbetning av rostfritt stål medför en risk för att stålets naturliga korrosionsbeständighet försvagas. Om försämringen blir större än vad man räknat med då materialet valdes, måste beständigheten återupprättas. Det gör man säkrast – och ofta billigast – genom kemisk ytbehandlig.

Blåaktig, missfärgad svets från en tank byggd i 4301. I sådana missfärgningar är förlusten av korrosionsbeständighet avgörande, och för att förnya den måste missfärgningarna tas bort. Detta gör man bäst och billigast genom betning.

Betning av rostfritt stål

Betning är den i särklass viktigaste kemiska efterbehandlingen av rostfritt stål. Själva betningsmedlet består i allmänhet av 10–20 % salpetersyra (HNO3) och 1–8 % flussyra (HF). Höglegerat stål kräver en aggressiv betning, där man har en hög halt av flussyra, medan man får bäst resultat för vanligt rostfritt stål i 4301- och 4401-klasserna om halten av HF är lägre.

Teoretiskt kan saltsyra (HCI) ersätta flussyra. Detta leder emellertid dels tlll en mer aggressiv betning (kungsvatten!), dels till större risk för följdskador i form av punktfrätning. Betning med innehåll av saltsyra kan därmed inte rekommenderas.

Betningstiden kan i rumstemperatur variera mellan 30 minuter och flera timmar beroende på graden av anlöpningar (ju mörkare desto mer tid tar det) och koncentrationen av metallföroreningar i badet. Efter betningen får man åter ett rent stål utan något slag av korrosionsbaserad försvagning.

Den främsta nackdelen med betning är det faktum att vi har att göra med vad som i praktiken är etsning. Detta innebär att ytskrovligheten hos stålet ökar, särskilt när det handlar om mycket släta ämnen, något som kan vara synnerligen bekymmersamt inom läkemedels- och livsmedelsbranschen. I dessa branscher krävs att skrovligheten hålls nere på grund av risken för mikroorganismer. Ofta arbetar man här med en maximal skrovlighet (uttryckt som Ra) på 0,6 µm.

Dessutom kan variationer i ytskrovligheten göra att ämnet verkar mindre homogent, något som dock mest har kosmetisk betydelse.

Betad svetssöm i ett ämne av 4404. Observera att stålet får ett matt utseende. Detta beror på att betning innebär etsning av stålet, vilket ökar ytskrovligheten.

Det enklaste sättet att applicera betningen är att doppa ämnet i betbadet. Om detta inte är möjligt kan man applicera en förtjockad betningspasta som ”målas på” ämnet med en borste. Detta är extremt användbart till exempel vid montagesvetsar, där det inte är önskvärt att beta hela anläggningen utan bara svetsningen.

Observera att de lägst legerade ferritiska ståltyperna (till exempel 4003 och 4512) inte är lämpade för betning. Varken svavellegerat bearbetningsstål eller martensitisk knivstål kan betas. Mer höglegerade ferriter, som 4509 eller 4521, kan betas, men man bör då applicera en mildare och mindre aggressiv betning jämfört med motsvarande austeniter.

Notera vidare att användning av flussyra i Danmark kräver gifttillstånd (som utfärdas av polisen).